Efter att röken har lagt sig på slagfältet brukar generalerna ha en tydligare överblick. Så är det dock inte med avseende på UPC efter bombnedslaget Brexit. Brexitomröstningen har lämnat en hel kontinent i Limbo men vilka möjligheter har egentligen Storbritannien att stanna med UPC och när vet vi?

För att Storbritannien skall kunna implementera UPC så krävs det åtminstone två saker från en juridisk synvinkel. Nummer ett, rösta igenom UPC Protocol on Privileges and Immunities i parlamentet och, nummer två, ratificera UPC avtalet.

Nummer ett: Storbritanniens patenverk (IPO) publicerade den 2:e augusti 2016 Facts on the future of intellectual property laws following the recent Referendum decision. Ett stycke från detta dokument fritt översatt lyder: ”Storbritanninen fortsätter för närvarande att vara en kontrakterande stat till Unified Patent Court. Vi kommer att fortsätta att delta och medverka i UPC i egenskap av kontrakterande stat. Det kommer inte att vara några omedelbara förändringar.” Detta insinuerar att åtminstone den första punkten kan vara på gång, eller åtminstone inte hindras av parlamentet.

Nummer två: Det verkar som om en del anser att, åtminstone i teorin, att det finns en möjlighet att Storbritannien kommer att ratificera UPC avtalet så att UPC kan initieras under 2017 (bara EU medlemmar får lov att ratificera avtalet enligt artikel 84 i UPC avtalet). EPO’s president Benoît Battistelli skrev på sin blogg den 11 juli 2016 att detta skulle kunna ge Storbritannien en bättre position under Brexit förhandlingarna och möjligtvis övertyga medlemsstaterna till UPC att Storbritannien skall tillåtas att stanna även efter att Brexiten genomförts. Detta kan vara logiskt eftersom det torde vara irrationellt att inte använda sig av de hävstänger som finns. Det är även ett faktum att förhandlingarna med största sannolikhet är klara under den sjuåriga övergångsperioden (som kan förlängas ytterligare sju år) vilket gör att domstolarna i Storbritannien behåller jurisdiktion på patentärenden under den här perioden.  I slutändan är det en fråga om förhandling och viljan hos medlemsländerna till EU och UPC då UPC avtalet kommer att behövas skrivas om. Det finns förstås alltid en risk att ratificeringen av UPC kommer att användas som spelkort under den faktiska artikel 50* förhandlingen.

Tidigare premiärministern Cameron har sagt i ett tal till parlamenten att Storbritannien inte kommer att åberopa artikel 50 förrän Stor-Britannien vet vilket förhållande som Storbritannien vill ha till EU. Men hur lång tid tar det? I sken av artikel 50, det är inte ens klart att Storbritannien kan iscensätta artikel 50 utan parlamentets godkännande. Högsta domstolen skall adressera den frågan under hösten.  Skulle högsta domstolen komma till slutsatsen att parlamentet måste rösta om detta verkar det som om åberopandet av artikel 50 kan komma att fördröjas ytterligare. Lady Wheatcroft, konservativa partiet, uttalade sig nyligen i en intervju med BBC den 1 augusti 2016 att det mycket väl skulle kunna vara så då en majoritet av parlamentets ledamöter verkar vara för att Storbritannien skall stanna i EU. Det verkar därmed som att ratificeringen av UPC avtalet i allra högsta grad är en politisk fråga vilken inte är överskådlig vid detta tillfälle.

Sammanfattningsvis. Det politiska klimatet med avseende på UPC i Storbritannien är som sommarvädret i Göteborg, ganska mulet. Även om en av de två ovan nämnda punkterna genomförs inom en snar framtid verkar det som om det kan ta flera år innan vi faktiskt vet om Storbritannien kommer att vara en långsiktig medlem till UPC eller inte. En ny fråga kommer därmed ställas. Kommer EU att fortsätta med UPC utan Stor-Britannien? Med stor sannolikhet, men det är för nästa artikel.