I ett beslut nyligen från den brittiska högsta domstolen (High Court of Justice) fann man att tilläggsskyddet (SPC) för HIV-läkemedlet darunavir, som specificeras medelst en Markushformel i patentkraven i grundpatentet, var förenligt med Artikel 3(a) i förordningen för tilläggsskydd för läkemedel.

Click here to view image. 

I grundpatentet täcks darunavir av patentkravens skyddsomfång och specificeras inte i individualiserad form. Faktum är att darunavir inte nämns i individualiserad form någonstans i grundpatentet.

Beslutet fattades i ljuset av rättsfall från EU-domstolen där Artikel 3(a) tolkats som att det inte enbart krävs att produkten faller inom patentkravens skyddsomfång utan även att den ska ”specificeras” eller ”identifieras” i patentkraven (t.ex. C-322/10, Medeva). I ett ytterligare beslut från EU-domstolen sägs det att det inte är nödvändigt att den aktiva ingrediensen identifieras i patentkraven medelst en strukturformel; det är tillräckligt att den aktiva ingrediensen specificeras med en funktionell beskrivning (C-493/12, Lilly).

I det aktuella fallet tolkade den brittiska högsta domstolen fallet Lilly på ett sådant sätt att det inte är nödvändigt att patentkravet individuellt nämner namnet eller avbildar den aktiva ingrediensen och att patentkravet kan täcka ett antal andra föreningar utöver den aktiva ingrediensen. Således fann man att det är tillräckligt att patentkravet specificerar produkten medelst en Markushformel.